Livs Mål

I morgon är det vägning och mätning och jag fasar inför det. Även om jag "råkade" att väga mig tidigare i veckan och då låg på 80 kilo så "råkade" jag väga mig igår och låg på 85. Måste skaffa en bättre våg. Det får bli på måndag. Får kolla på måtten i stället. Huvva, hoppas det har hänt något mer med min kropp. Nedåt menar jag då så klart.

Nu blir det sova. Kom nyligen hem ifrån jobb.

Idag fick jag kämpa som tusan. Var ut och tränade fast jag var totalt omotivert och det ger jag mig själv en stor klapp på axeln för. Jag till och med puschade mig så långt att jag började springa. Å se på tusan. Jag orkade springa runt det lilla tjärnet. Det är inte så väldigt långt men har ju inte orkat det tidigare. Så super glad för det är jag. Så då blir man ju lite extra taggad och motiverad för vad man håller på med. Sprang en kort bit till ett tag efter det och då började jag få väldigt ont i benen. Jag får så ont på sidan utav smalbenen. Men trots detta så joggade jag halva biten utav en av de långa villa gatorna, sen var jag tvungen att ge upp. Jag har så ont och jag fick halta hem för jag kunde verkligen inte gå. Så nu sitter jag här med världens smärtor i benen och svär över mina skor. På måndag SKA jag köpa nya skor som är bättre anpassade vare sig min plånbok vill eller ej.

En annan glad nyhet är att jag skaffat en väska man fäster på armen som man har mp3 spelaren i samt nya hörlurar. Bara för träningens skull. Super skönt och nu har jag ju fått testa och det fungerade fint fint de. :D

Jag förstår inte hur lätt jag bara kunde bestämma att idag skulle jag inte ut och träna. Jag bestämde det tidigare idag och jag förvånades över hur bra jag mådde efter beslutet. Som att en stor sten försvann från mina axlar. Är det sådan de ska vara? Ska träning vara ett ångestladdat ämne för mig? Efter att jag såg filmen som jag la ut i inlägget innan så tänkte jag "vafan är det jag håller på med?" "Kan dom så kan ju jag också" och "Nu jäklar ska jag ut innan jag hinner komma på en annan ursäkt" och ut tog jag mig. Det var underbart. Fortfarande för varmt egentligen men ville få det gjort. Tror jag ska ta och införskaffa mig några nya träningskläder. Synd bara att allt ska sitta så tight. Gillar inte när jag känner hur fläsket dallrar, hänger och slänger. Så det blir det svårt. Att hitta träningskläder jag känner mig bekväm i alltså.

Men det var skönt att komma ut när jag väl gjorde det och insåg ganska snabbt att jag kan ta upp takten ännu mer. Det vill säga, gå snabbare. Jag höll takten och kämparglöden uppe genom att tänka på mitt delmål, Det vill säga, gå ned till under 75 kilo innan slutet av augusti då jag åker utomland.

Jag var så nära på att inte ge mig ut överhuvudtaget idag men så såg jag denna videon och nu SKA jag ut. För kan dom så kan tame fan jag också.

I morgon är det en ny dag. Då börjar vi om för jag ska inte ge upp. Jag får inte ge upp. Även om allt känns tungt och skit just nu så får jag inte. Jag har mitt mål och den skall jag tamefan nå. För en gång skull vill jag klara det. Men det är så svårt då jag har så svårt att hålla ifrån mig från allt gott och att arbeta på restaurang/café så är man konstant omringad av onyttigt och man måste smaka för att veta vad man serverar vilket gör det ännu svårare att hålla sig ifrån. För i min värld har det aldrig funnits "bara en liten bit, utan det blir hela kakan" Det är inte lätt att ändra om sina 21 år gamla vanor bara så där.

Just nu sitter jag här mer eller mindre halvförbannad på mig själv. Nyligen varit ute på träning men avbröt efter ca 20 minuter. Vafan. Hade bara gått halva sträckan och hade en 20 minuters väg kvar. Men jag var mer eller mindre tvungen men jag hatar mig själv ändå just nu. Det började med att luften är så otroligt kvav och det känns som att det inte finns en uns syre kvar i luften. Åska på g antar jag. Men jag kämpade på. När jag kom in på sista biten innan jag skulle komma in på del två av min väg så började jag känna mig yr, svag och illamående. Jag tänkte fortsätta kämpa men när min syn blev knasig då gav jag upp och gick hem.

Jag började se konstigt. Eller nej, det snarare kändes konstigt att se. Ex. jag tittar på ett träd och vänder sedan blicken till ett annat träd så kändes det som att jag fortfarande hade blicken på första trädet fast jag såg det andra. Jag vet inte hur jag ska förklara men det kännes nästan lite som att mina ögon var lite halvfulla. Därför tro jag att jag blev att må illa. Sen kände jag mig krasslig igår så det kanske beror på det.

Vad vet jag. Hoppas bara på att det ska åska snart så luften blir renare. Då kanske jag ger mig ut i kväll i stället.

En vecka har gått sedan start och det var dags för vägning och mätning (V&M). Först blev jag glad sedan blev jag mindre glad och just nu vet jag inte vart jag står. Men detta är resultaten jag fick i alla fall.

Vikt: ca 82 kg. (ca - 1kg) (Ostabila vågen har sjunkit, vågar jag tro på det?)
Lår: Det var knepigt när jag skulle mäta för fick först 67 cm på högra låret och höll på att hoppa i taket av glädje (- 3cm) men vänstra visade hela 71 cm (+ 1cm) så då vart jag osäker på om jag mätte på samma ställe och började om och mätte säkert över tre gånger till på vardera ben. Men kom fram till att det ligger runt 70 cm så ingen förändring där då.
Höfter: 114 cm. (+ 1cm)
Mage: 101 cm. (- 1cm)
Bröst: ca 97 cm (- 1cm)

Jag vet inte riktigt om det skett någon förändring men sen å andra sidan så syndade jag en hel del i helgen när jag jobbat. Det är svårast då att stå emot. Speciellt när jag står bland alla godsaker hela dagarna. Det kommer att bli mitt största problem.

Frukost: En brödskiva med philladelfia ost (som för övrigt innehåller hela 38 g mindre kolhydrater än leverpastejen vi har på jobbet. Trodde aldrig att det var knappt 3g per 100 g i en sådan typ av ost)
Lunch: En mindre portion av en club sandwich med sallad och bacon. Tyvärr med vitt bröd.
Middag/kvällsmat: Tomatsoppa och två skivor bröd med leverpastej som har under 1 g kolhydrater per 100 g. Det gäller att leta. + gurka.
Kvällsnacks: Popkorn. Dock inte ens poppat dem i skrivandets stund. :P

Sen som jag skrev tidgare så har jag syndat en del också genom att äta några godisbitar och smakat på bland andat olika glasyrer och så.

Jag måste försöka komma på något bra mellan mål jag kan ta någon timme efter Lunch för jag blir så sjukt sötsugen då.

Tomatsoppa toppad med sesamfrön, två brödskivor med leverpastej och gurka.

Guldstjärna i kanten till mig. :D Jag är sjukt trött och sliten efter att ha jobbat varje dag i ett par veckor utan ledigt men ändå så lyckades jag ta mig ut på veckans 5:de träning trots stora känslomässiga motgångar. När jag väl lyckades slita mig från datorn och började byta om så försökte jag att inte tänka på något alls för jag visste att kom jag på en rimlig ursäkt då skulle jag aldrig ta mig ut. Det var tungt att gå i dag men ändå så la jag på ännu en bit på vägen så nu är jag uppe i 40 minuter + att jag avslutar med en utav stans brantaste backar som definitivt drog de sista krafterna ur mig. Jag vill ut i morgon med men nu har jag nått mitt mål på 4 dagar i veckan och helst 5. Blir det av i morgon också så blir det min 6 dag. Bör jag ens börja så hårt? Tänk om jag sliter ut mig och åker dit på det och inte kan träna sen? Men jag vill, jag känner i kroppen att jag vill, att jag behöver, att jag måste!

Nu blir det duschen och sedan blir det mat. Sen kan jag sätta mig i soffan framför tv:n med gott samvete. Tänker faktiskt unna mig en skål med poppade spispopkorn också för ikväll är det andra delfinalen av Eurocontest. Någon annan som ska se?

(Någon som vet hur onyttigt spispopkorn är?? Vet att sådana i micron är sjukt onyttiga men tydligen ska sådan som man gör på spisen vara nyttigare. Ännu nyttigare om man använder olja i stället för smör)

Idag har varit en sådan där jobbig dag där allt runt omkring en är alldeles för frestande och man har syndat en del. Dock så har jag lyckats hålla mig emot alla muffisen och wienebröden som härjar om kring mig på dagarna. Men när jag bakade så smakade man ju lite på glasyren för att se så den smakade okej samt några av de nya chokladerna som kommit in. Det är viktigt att veta vad man säljer smakar. Så det har varit tungt och det känns som att jag gått 2 steg bakåt. Så även om jag inte behöver planerar jag ändå att bege mig ut på träning idag med fast jag helst skulle vilja vila mina ben. Även ledig i morgon så ska ut då också har jag tänkt. Svårast att komma ut när man är ledig har jag upptäckt.

Herregud hur ska jag klara detta?

Jag väger och mäter mig en gång i veckan. Dock är vikt talet inte 100% på grund av en billig skitvåg som visar mer om man lutar sig framåt och mindre om man lutar sig bakåt. Men jag försöker stå så rakt som möjligt och på samma sätt varje gång för att få ett så lika resultat som möjligt. Tror det är mer på måtten man kommer att märka något i alla fall.

Vägning och mätning söndagen den 23 Maj:

Vikt: ca 83 kg.
Lår: 70 cm.
Höfter: 113 cm.
Mage: 102 cm.
Bröst: ca 98 cm

Jag borde kanske nämna att jag som mest har vägt 87 kilo men har gått ned från de till mellan 83 - 85 kilo genom att endast lägga om matvanorna.

Hej! Välkommen till min blogg som mer eller mindre kommer att handla om min kamp till mindre mått och storlekar och lusten efter att vågen skall visa ett lägre tal. Ni kan kalla mig Liv. Är en 21 år ung svenska som mer eller mindre har varit "tjock" hela mitt liv. Tidigare så brydde jag mig inte så mycket av det då jag trivdes i mig själv. Visst önskade jag att jag var en utav dom 50 kilos töserna som struttade om kring på sina höga dior skor med kortkort, solbränd hud och de perfekta melonerna under halsen. Men i själva verket var jag den där bleka mörkhåriga svensken som hellre umgicks med vänner, festade och åt gott när jag ville. Kanske lite för ofta kan man tycka nu.

Men som ni nog redan förståt så är detta mitt bollplank. Det är här jag kommer att skriva vad jag ätit idag, hur mycket jag tränat, min vikt och mina mått på vägen till mitt mål. Det är här jag kommer att svära och hata allt och alla visa dagar och andra kommer jag att älska och tycka livet är underbart. Det är lite därför jag har valt att vara anonym till en början. Kanske för att jag skäms men också för att jag vill kunna vara 100 procent ärlig. Detta kanske inte intresserar er men jag skriver inte för er. Jag skriver för mig själv och är det någon som fastnar här, kommer med råd, tips och stöd är ni MER än välkommen och jag hoppas vi kommer att bli goda vänner.

Då jag har ett väldigt hektiskt och krävande jobb kan det dröja mellan uppdateringarna. Men jag skall försöka uppdatera varje dag.

Skräcksenariot!! Tack och lov har det inte gått så långt i alla fall och det ska det inte göra heller.