Livs Mål

Jag förstår inte hur lätt jag bara kunde bestämma att idag skulle jag inte ut och träna. Jag bestämde det tidigare idag och jag förvånades över hur bra jag mådde efter beslutet. Som att en stor sten försvann från mina axlar. Är det sådan de ska vara? Ska träning vara ett ångestladdat ämne för mig? Efter att jag såg filmen som jag la ut i inlägget innan så tänkte jag "vafan är det jag håller på med?" "Kan dom så kan ju jag också" och "Nu jäklar ska jag ut innan jag hinner komma på en annan ursäkt" och ut tog jag mig. Det var underbart. Fortfarande för varmt egentligen men ville få det gjort. Tror jag ska ta och införskaffa mig några nya träningskläder. Synd bara att allt ska sitta så tight. Gillar inte när jag känner hur fläsket dallrar, hänger och slänger. Så det blir det svårt. Att hitta träningskläder jag känner mig bekväm i alltså.

Men det var skönt att komma ut när jag väl gjorde det och insåg ganska snabbt att jag kan ta upp takten ännu mer. Det vill säga, gå snabbare. Jag höll takten och kämparglöden uppe genom att tänka på mitt delmål, Det vill säga, gå ned till under 75 kilo innan slutet av augusti då jag åker utomland.